Anteckningar. Första träffen

jatte 'snöburen sorg'

Anteckningarna har inte redigerats eller tematiserats i någon nämnvärd utsträckning, utan har i stort överförts rakt av för att visa på diskussionens olika perspektiv och infall:

>Anders Wijkmans debattinlägg visar på att en saklig diskussion går att föra i frågan bortom ett ideologiskt förnekande av den faktiska materiella utvecklingen. Frågan borde alltså delvis gå att diskutera bortom den ideologiska affekten också i sociala medier.

>Framtidsinriktade rapporter om den tekniska utvecklingens robotisering måste alltid läsas som de delvis spekulativa dokument de är. Tendensen är likväl tydlig; avindustrialiseringen har inte lyckats generera arbetstillfällen i samma utsträckning som tillverkningsindustrin. Men det är inte fråga om determinism, utan är och kommer att vara en fråga för intressekonflikter.

>Globalt sett kan låga lönekostnader göra att processen med robotisering går betydligt långsammare i vissa länder och områden då det inte finns samma ekonomiska motivation som i högindustrialiserade länder. Samtidigt blir robotteknik hela tiden billigare att producera.

>Vi bevittnar en ökad polarisering på arbetsmarknaden med dels en ökad specialisering inom både industri och vetenskap, dels en proletarisering av framför allt tjänstemannasektorn. En intressant grupp för det materiella partiet är följaktligen F-skatteproletariatet, och alla andra osäkra arbetare (projektanställda, de som anställs via bemanningsföretag etc), som de reformistiska facken inte verkar intresserade av och som de borgerliga politiker strävar efter att utvidga. Samtidigt måste man analysera sammansättningen av dessa skikt: alla osäkra arbetare har inte samma intressen.

>Tyvärr är det bara i de länder där krisen och krispolitiken varit värst – Grekland och Spanien – där någon form av större nationell kritisk kollektiv enhet mot krisen har skapats. I resten av Europa är det fortfarande olika individuella framgångsdiskurser som utgör människors främsta framtidshopp. Vidare är olika värdebaserade åsiktsgemenskaper i sociala medier fortsatt starka. Bilden av världen tenderar att vara mer engagerande än världen. Likväl; när de materiella konflikterna blir tillräckligt påtagliga i människors vardag tenderar mycket av ideologiproduktionens identiteter- och åsiktsgemenskaper att bli mindre relevanta och kunna överskridas. Konflikterna söker sina former och förmedlingar, men vi måste också se till att dessa försvagas om de stänger rörelserna, och att akta oss för att göra politik för människor såsom medborgare.

>De avgörande framtidsfrågorna för det materiella partiet kvarstår:
Hur vi bryter igenom den konstituerande och förgivettagna politiken? Hur generaliserar vi konflikter utan att de medieras av politiken? Hur undviker vi att konflikterna återfaller i parlamentarisk politik så som har skett i både Grekland med Syrizas och Spanien med Podemos?

>Som Amadeo Bordiga konstaterade ska vi inte basera den sociala och politiska praxisen på äldre, passerade organisationsformer, utan på framtiden. ”Partiet är baserat på morgondagens samhälleliga människa.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s