Återgång till arbetet

Två goda nyheter:

1. Vår bok Sakernas tillstånd och tillståndet för sakernas förstörelse har kommit ut och finns att ladda ned och köpa här. Sakernas tillstånd är en antologi med texter av Kämpa tillsammans!, Endnotes och Moishe Postone. Texterna kretsar kring avgörande frågor om kapitalets subsumtion av arbetet, kapitalismens möjlighet att utvinna produktivt arbete i en alltmer automatiserad produktion och framför allt vägar ut ur kapitalismen. En bok för alla som är intresserade av avvecklingslinjen.

2. Det mytomspunna fragmentet från dokumentären La Reprise Du Travail Aux Usines Wonder, som Gilles Dauvé skriver om i inledningen till Eclipse and re-emergence of the communist movement finns nu att titta på. Kvinnan som i dokumentären vägrar acceptera fackföreningens ”seger” och inte tänker sätta sin fot på fabriken igen är för Dauvé en symbol för den vägran som måste bli kollektiv för att klassamhället ska kunna avskaffas:

I en av de bästa dokumentärerna om klasskonflikter finns en tio minuters dramatisk och gripande filmsekvens. Den spelades in den tionde juni 1968, utanför portarna på Wonder, en fabrik som tillverkade batterier, där arbetarna var ute i strejk. Wonderfabriken låg i Paris utkanter och på f lmen kan man se en grupp arbetare som står utanför fabriksporten och grälar om de ska återgå till arbetet. De flesta arbetare som jobbade där var outbildade, dåligt betalda, såg ned på kvinnor och de fick ofta hantera smutsiga kemikalier. Arbetarna hade strejkat sedan den trettonde maj och skulle precis gå tillbaka in i fabriken. Det som de lyckats tillkämpa sig genom strejken var stora förbättringar i arbetsmiljön, men i jämförelse med den kraft och energi som de lagt ned i kampen var segern mycket ringa. En kvinna i tjugoårsåldern står mitt i gruppen bland de grälande arbetarna. Hon vägrar, halvt skrikande och halvt gråtande, att återvända till arbetet:

Nej jag tänker inte gå tillbaka. Jag kommer aldrig att sätta min fot där igen! Gå och titta efter själva vilket skitställe det är… vilken smuts vi arbetar i …

1996 sänds en dokumentär om personerna som var involverade i strejken; manliga och kvinnliga arbetare, förmän, en trotskistisk maskinskrivare, fackföreningsaktivister, förtroendemän och ledaren för den lokala kommunistpartiavdelningen som försökte få den unga kvinnan att gå tillbaka till jobbet. Alla dessa personer intervjuades i dokumentären. Kvinnan kunde man aldrig hitta. Hon var helt försvunnen och få mindes henne. Hon hade lämnat sitt jobb strax efter händelserna och ingen visste vad som hade hänt med henne. Inte ens hela hennes namn kom man ihåg, endast förnamnet: Jocelyne.

Filmen lämnar oss med en avgörande fråga, som den aldrig svarar på. Det är frågan som ställs i och med Jocelynes reaktion. Under »normala» omständigheter är det nästan omöjligt att inte kapitulera för arbetets regim. Det är svårt att resa sig och gå sin egen väg under omständigheter då gamla vanor och riktlinjer enväldigt härskar. Men när miljoner strejkande arbetare bygger upp en kollektiv styrka, tvingar staten till hjälplöshet och ignorerar massmedias lögner, är det en annan sak. När arbetare nästan får ett helt land att förvandlas, varför ger de upp i sådana fall? Varför gick arbetarna tillbaka till jobbet trots att de visste att deras lönehöjningar skulle bli uppätna av inflation? Varför gick arbetarna tillbaka till det som de först hade rest sig mot?

Någon skulle säkert säga att Jocelyne och hennes arbetskamrater inte var klassmedvetna eller tillräckligt upplysta. De hade inte sett revolutionens sanna ljus. Andra skulle påpeka att arbetarna var för dåligt organiserade eller att de saknade spontanitet och självaktivitet. Medan andra viktigpettrar skulle hävda att Maj -68 var dömt att misslyckas eftersom den kapitalistiska evolutionen ännu inte skapat förutsättningarna för…

Följande essäer försöker inte lösa detta problem – det här är inte en matteuppgift eller en gåta där man skall hitta den rätta ledtråden för att lösa problemet. Dessa texter ställerendast de grundläggande frågorna.

One comment on “Återgång till arbetet

  1. […] På Motarbetarbloggen finns ett något mer utförligt och historiserande inlägg om dokumentären: Återgång till arbetet. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s