Hur mår du, undersåte?

Konsulterna var nästan färdiga med sina studier och powerpointpresentationer. Omfattande omstrukturering, förändringar på alla områden. Utveckling. Från dåligt till bra, bättre, med förhoppning om att bli bäst. Men alla var inte nöjda. En undersökning gick ut bland de anställda. Hur upplever ni förändringarna? Är det renare och mer ordnat nu? Hur är stämningen? Är det kul att gå till jobbet? Anonyma svar lämnades in (men var de verkligen anonyma? Varför de individuella koderna? Många struntade i att lämna in). Resultatet blev… besvärande.

En tid senare. Du kliver in i fabriken, stämplar in. En ny skärm uppsatt, frågar ”Hur mår du?” Det är ett skämt säger någon. Det är fånigt. Du trycker röd gubbe. En gång. Två gånger. Några gånger till, varje gång du ser skiten.

* * *

En arbetsplats måste vara ”lean” idag, det vill säga mager, strömlinjeformad, rationaliserad och effektiviserad till max. Men också flexibel, ständigt utvecklande, varje komponent mobil och utbytbar. Det gäller inte minst arbetskraften. Standardisering ska göra arbetsmomenten enkla att utföra för alla anställda, och rensa bort allt onödigt, allt slöseri. Allt slöseri ska bort, materiellt men också, och främst, tidsligt slöseri. Intentionerna, säger de, är aldrig att öka arbetsbördan eller stressen. Vi ska jobba smartare, effektivare, genom att standardisera arbetsmomenten på så sätt att onödiga små tidstjuvar elimineras. Vi kan till och med kanske bli lite slappare med rasterna, säger de, bara lite, det gör ingenting. Luckorna mellan arbetspassen är inte problemet, det är tiden under arbetspassen. Mikropauserna, det korta skitsnacket med kollegan, den där extra biten du går för att hämta ett verktyg, andningspausen, muggen med vatten. Tidstjuvar för det leana företaget. Störningsmomenten. De där små stunderna som skiljer oss från maskinerna. Det är inte intentionen, upprepar de. Om ett arbete blivit för stressigt, ja då får vi ta upp det på förbättringsmötena, diskutera det och ändra till det bättre. Bara det att om en tid kommer frågan återkomma: vi är för ineffektiva på det där momentet, hur kan vi effektivisera? Ingenting är bestående på den leana arbetsplatsen. Konsulter, chefer och deras propagandister kan fortsätta tala om sina fina intentioner och skylla ifrån sig på dålig tillämpning. Undersökningar visar ändå tydligt att lean ökar stress, oro och allmänt missnöje. Och inte bara det, människor klandrar i högre utsträckning sig själva för dessa negativa känslor, inte strukturella förändringar på arbetsplatsen. Effekten är tydlig: problemen är våra, ansvaret är vårt. Oron och stressen upplevs individuellt samtidigt som arbetarkollektivet ges ansvaret att ”ständigt förbättra” de strukturer som orsakar oron och stressen. Avsiktligt eller inte bidrar lean i längden till att bryta ner och slå ut all självständig organisering (såväl facklig som informell) och tvinga arbetare till underordning.

Men en för hög stressnivå drabbar inte bara arbetarna, det kan också slå tillbaka på företaget i form av sjukfrånvaro eller irritation och osämja vilket kan ge grupp- och linjearbete problem. Känslorna måste därför hållas i schack och kanaliseras på rätt sätt. Hur det kommer att göras kommer sannolikt att bli en viktig aspekt i kommande utveckling av lean.

* * *

Minibossen har en ny punkt att ta upp på förbättringsmötet. Någon eller några har tryckt på röd gubbe under veckan. Det tycker han är tråkigt. Vem var det? Det är viktigt att ni kommer till mig och säger till, säger han. Om någon är arg på något eller inte mår bra ska vi lösa det tillsammans, säger han. Vad är då poängen med den där skiten, frågar en. Om det är något hemma eller på stan som gjort att man mått extra bra eller dåligt då, frågan en annan, det går ju inte att koppla bort. Minibossen är själv besvärad, han vill inte vara någon psykolog. Känslosnut, kallar vi honom. Det är mer passande. För det spelar ingen roll vilka intentioner de haft, effekten är att vi, undermedvetet eller inte, får dåligt samvete om vi mår dåligt, och att vi, medvetet eller inte, tänker att i fabriken ska man inte må dåligt för då är man ett problem för alla andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s